Archives

All posts for the month July, 2013

Det här med scheman…

Published July 5, 2013 by lantzikoping

Funderar kring schema – konstigt nog. Skulle så gärna vila lägga ett schema som bygger på tankar kring pedagogik och inlärning snarare än utifrån tjänstefördelning och tillgång till salar. Försöker inventera vad som skulle behövas. Listan verkar inte bli så lång och borde inte vara omöjlig att beta av. Så varför känns det då som en utopi?
Utrymmen: De ska vara anpassade efter arbetsformer och inte efter ämnen. Varför i hela friden finns det t.ex. SO-salar och mattesalar? Är alla lektioner likadana och det är därför samma sal alltid duger? Hellre “enskilt-arbete-salar” och “grupparbete-salar”. Det finns redan skolor som har det så. Varför inte vi?
Flexibilitet: Vissa veckor skulle det vara perfekt att få ha dubbeltimme NO, andra veckor skulle tre 40-minuterspass vara bäst. Har jag ett nära samarbete med de kollegor som undervisar just “mina” elever borde det gå att lösa. (I årets schema har slumpen t.ex. gjort att en klass i 8:an har halvklass-pass NO/Hk för att sedan byta till Hk/NO. Perfekt! Vill man då emellanåt ha dubbelpass bakning/laboration är det inga problem).
Breda kompetenser (hänger ihop med flexibiliteten): Får jag undervisa i både Sv och En kan jag själv styra efter behov – mer engelska en period, mer svenska under nästa. Lokala timplanen gäller inte per vecka utan per år. Detta är väl dock mest ett problem på skolor med ämneslärare. Är man klasslärare är möjligheterna till flexibilitet mycket bättre.
En parameter som kanske är svårare att påverka är såklart ekonomin. Det är till en viss gräns kostnadseffektivt att ha så få lärare som möjligt som undervisar så många elever som möjligt i så få lokaler som möjligt. Begränsad tillgång på salar och personal gör att eleverna får vänta på att båda ska vara tillgängliga – inte så bra ur ett pedagogiskt perspektiv. (Värst är när flera skolor ska samsas om en lärare. Då försvinner flexibiliteten snabbare än is i Sahara.) Man kan dock göra de ekonomiskt ansvariga medvetna om detta faktum så att sådana lösningar blir undantag och inte regel.
Det finns såklart fler parametrar, som skulle ge ännu bättre resultat om man ändrade dem, men att jobba med dessa punkter tror jag skulle räcka långt. Och långt ifrån omöjligt.
Så varför känns ett sånt schema nästan som en utopi?

Advertisements