Lärartycket #73

Published October 7, 2012 by lantzikoping

I somras var jag med och skrev i lärartycket. Fick plötsligt för mig att jag skulle publicera det här också:)

Lärartycket #73

Så var det min tur att ha förmånen att få skriva i Lärartycket. Men vad ska jag skriva om? Så många fantastiska pedagoger har skrivit före och kommer skriva efter mig om allt möjligt. För vem ska jag skriva? Jag känner mig lite grann som när man håller ett föräldrarmöte – de som bäst skulle behöva inspireras är de som inte kommer och lyssnar på vad man vill dela med sig av.

Kanske är det just detta jag ska stanna vid en stund? Vi verkar vara så många pedagoger som sett samhället förändras och bestämt oss för att försöka få skolan att följa med i denna fantastiska utveckling – men hur får vi ALLA med oss? Hur får vi institutionen skolan och alla dess invånare att vilja? Vi pratar mycket om att vi behöver skapa framtidens skola, men jag har på sistone börjat kalla det samtidens skola: en skola vars lärmiljöer är en avbild av hur övriga lärmiljöer i samhället ser ut. Vi är nog flera som funderar på detta och det finns många som har idéer och lösningar. Själv har jag tyvärr ingen patentlösning – bara tusen tankar och reflektioner.

Jag tror att jag kan prata mig hes om min syn på skolan (det har hänt) utan att  jag påverkar något mer än halstablettsförsäljningen. Ska det ske en förändring måste jag visa på något som talar till hela människan, inte bara förnuftet. Tänk om vi alla kunde få se och uppleva en bråkdel av alla de fantastiska lärmiljöer barn har utanför skolan! Tänk om förmedlingspedagogen hade fått vara med när min tioåring klockrent förklarade skillnaden mellan en atom och en molekyl. ”Var har du lärt dig detta?” frågade jag. ”Jag kollade på Svamp-Bob Fyrkant. Där hade de ett skämt om det.” löd svaret. Eller när min tolvåring fick mig att sätta morgonkaffet i halsen med kommentaren: ”Hon hade säkert PMS!” (Efter en lång blick från sin far förklarade han sig med: ”Så var det ju igår, de sa så på musikalen Grease!” På detta följde en spontan biologilektion) Vore det inte fantastiskt om de yngre barnen fick börja sin skolgång med att undervisa oss lärare om hur de dittills lärt sig allt de kan: Vilka hjälpmedel de är vana vid och hur de lättast förklarar för andra vad de vet? Har inte eleverna rätt att förvänta sig att skolan är uppdaterad på hur de har det ”i verkliga livet”? (För idag är skolan skild från ”verkliga livet” för de flesta unga…)

På något sätt måste alla som jobbar med barn och ungdomar få full insikt i vilka resurser och hjälpmedel som är självklara för de unga. Vilka skulle vara bättre lämpade att visa detta än eleverna? Och återigen: prat räcker inte långt: ALLA – hög som låg – behöver få se och uppleva vilka förmågor unga har om vi ska kunna ges möjligheten att använda dem. Visst kan vi väl skapa samtidens skola tillsammans..? Som sagt, inga patentlösningar – bara tankar…

Slutligen bara måste jag få klämma in: Jag tror att om vi ska lyckas höja skolans status och kvalité måste vi släppa tanken på skolan som en unik geografisk plats för kunskaps-inhämtning (faktainlärning) och istället se den som en mötesplats för kunskapsutveckling där goda lärare leder eleverna vidare längs de vägar de redan börjat vandra (det där blev nästan poetiskt:)) Vi kommer aldrig igen kunna vara bäst på att veta mest om allt. Jag är rädd att den kollega som tror sig kunna ge Google, Wikipedia m.fl. en match kommer att förlora tron på sin yrkesförmåga.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: