Archives

All posts for the month October, 2012

Lärartycket #73

Published October 7, 2012 by lantzikoping

I somras var jag med och skrev i lärartycket. Fick plötsligt för mig att jag skulle publicera det här också:)

Lärartycket #73

Så var det min tur att ha förmånen att få skriva i Lärartycket. Men vad ska jag skriva om? Så många fantastiska pedagoger har skrivit före och kommer skriva efter mig om allt möjligt. För vem ska jag skriva? Jag känner mig lite grann som när man håller ett föräldrarmöte – de som bäst skulle behöva inspireras är de som inte kommer och lyssnar på vad man vill dela med sig av.

Kanske är det just detta jag ska stanna vid en stund? Vi verkar vara så många pedagoger som sett samhället förändras och bestämt oss för att försöka få skolan att följa med i denna fantastiska utveckling – men hur får vi ALLA med oss? Hur får vi institutionen skolan och alla dess invånare att vilja? Vi pratar mycket om att vi behöver skapa framtidens skola, men jag har på sistone börjat kalla det samtidens skola: en skola vars lärmiljöer är en avbild av hur övriga lärmiljöer i samhället ser ut. Vi är nog flera som funderar på detta och det finns många som har idéer och lösningar. Själv har jag tyvärr ingen patentlösning – bara tusen tankar och reflektioner.

Jag tror att jag kan prata mig hes om min syn på skolan (det har hänt) utan att  jag påverkar något mer än halstablettsförsäljningen. Ska det ske en förändring måste jag visa på något som talar till hela människan, inte bara förnuftet. Tänk om vi alla kunde få se och uppleva en bråkdel av alla de fantastiska lärmiljöer barn har utanför skolan! Tänk om förmedlingspedagogen hade fått vara med när min tioåring klockrent förklarade skillnaden mellan en atom och en molekyl. ”Var har du lärt dig detta?” frågade jag. ”Jag kollade på Svamp-Bob Fyrkant. Där hade de ett skämt om det.” löd svaret. Eller när min tolvåring fick mig att sätta morgonkaffet i halsen med kommentaren: ”Hon hade säkert PMS!” (Efter en lång blick från sin far förklarade han sig med: ”Så var det ju igår, de sa så på musikalen Grease!” På detta följde en spontan biologilektion) Vore det inte fantastiskt om de yngre barnen fick börja sin skolgång med att undervisa oss lärare om hur de dittills lärt sig allt de kan: Vilka hjälpmedel de är vana vid och hur de lättast förklarar för andra vad de vet? Har inte eleverna rätt att förvänta sig att skolan är uppdaterad på hur de har det ”i verkliga livet”? (För idag är skolan skild från ”verkliga livet” för de flesta unga…)

På något sätt måste alla som jobbar med barn och ungdomar få full insikt i vilka resurser och hjälpmedel som är självklara för de unga. Vilka skulle vara bättre lämpade att visa detta än eleverna? Och återigen: prat räcker inte långt: ALLA – hög som låg – behöver få se och uppleva vilka förmågor unga har om vi ska kunna ges möjligheten att använda dem. Visst kan vi väl skapa samtidens skola tillsammans..? Som sagt, inga patentlösningar – bara tankar…

Slutligen bara måste jag få klämma in: Jag tror att om vi ska lyckas höja skolans status och kvalité måste vi släppa tanken på skolan som en unik geografisk plats för kunskaps-inhämtning (faktainlärning) och istället se den som en mötesplats för kunskapsutveckling där goda lärare leder eleverna vidare längs de vägar de redan börjat vandra (det där blev nästan poetiskt:)) Vi kommer aldrig igen kunna vara bäst på att veta mest om allt. Jag är rädd att den kollega som tror sig kunna ge Google, Wikipedia m.fl. en match kommer att förlora tron på sin yrkesförmåga.

Advertisements

Pedagog eller kemist?

Published October 1, 2012 by lantzikoping

Det pratas en del om att lärares ämneskompetens är viktig: “Dagens lärare är inte tillräckligt kunniga i det ämne de undervisar.” Visst måste jag veta något om det jag förväntas undervisa om. Jag blir ingen bra hemkunskapslärare om jag inte ens kan koka ett ägg och saknar jag som kemilärare ämneskunskaper kan jag bli rent farlig i klassrummet.

Men det finns en risk att vi glömmer vad vårt jobb består i. Jag ska inte vara kemist, jag ska utbilda barn/ungdomar. Då bör nog min viktigaste kompetens vara min pedagogiska och didaktiska förmåga. För att så många elever som möjligt ska kunna nå målen måste jag vara duktigare på leda eleven till förståelse än på t.ex. diffrentialekvationer (om det inte är det jag vill att eleven ska förstå:)) För att vara en god lärare måste jag ha både ämneskunskaper och pedagogisk/didaktisk förmåga, men om ämnet alltid är överordnat pedagogiken, hur går det då med mitt uppdrag att lära elever lära?

Men glöm inte: en lärare som inte bryr sig om sitt undervisningsämne kommer heller aldrig få eleverna intresserade.

Yrkesstatus för lärare

Published October 1, 2012 by lantzikoping

 

Nu i dessa dagar, när löneavtalet precis är klart, diskuteras det mycket om läraryrket och dess status. Ett av målen som facken hade (men kanske iiinte riktigt nådde) var att lönerna skulle höjas med i snitt 10000.-/mån.  Tanken är på sitt sätt logisk: ett högavlönat jobb bör vara eftertraktat och då dra till sig kompetens – kompetensen finns där pengarna finns – men jag tror problemet är mycket större än att det löses med pengar.

Överallt i samhället hänger status starkt ihop med förtroende och tillit. Är jag som lärare trygg i min yrkesroll och litar på att jag, i och med min utbildning, har en högre kompetens kring lärandet än “mannen på gatan” så kommer jag på sikt att få en status som kunnig och kompetent. Tyvärr gäller även det motsatta. Om jag i situation efter situation ifrågasätts och ändrar mig efter varje tillfälle kommer jag framstå som att jag inte egentligen är duktig på det jag gör. En enkel analogi: om en läkare ställer en diagnos jag inte tror på och det visar sig att jag har rätt, så kommer mitt förtroende för läkaren sjunka och min bild av hans/hennes kompetens vara att “jag kan ju mer fast jag inte jobbar som läkare.” Händer detta hos fler läkare kommer deras yrkesstatus att sjunka. “Dagens läkare har dåligt kunnande”.

“Det här borde skolan ta tag i!” och “Att inte skolan gjort något åt detta!” är vanliga kommentarer idag. Om skolan (som institution) hela tiden bara svarar “Oj, ja det borde vi gjort” istället för att visa vad vi gjort sjunker statusen eftersom det verkar som att vi inte kan/sköter vårt jobb. Detta kan tyvärr inga löneökningar i världen ändra på. Detta är en attityd till vårt eget yrke och vår egen kompetens som vi måste jobba med – och som lärarutbildningarna måste jobba med.