Goin’ public

Published August 16, 2012 by lantzikoping

Min första blogg får bli mina tankar från ett år sedan. Då började jag “pages-blogga” för mig själv. (Var för feg för att publicera). Två olika “inlägg” som aldrig blev publicerade.

13/6-11

Hade någon för ett år sedan sagt till mig att jag i juni 2011 skulle vilja – och började – blogga skulle den personen blivit utskrattad. ”Blogga?! Jag?! Aldrig i livet! Det är till för folk med för mycket fritid!” Men undan för undan har jag förändrats och mina värderingar med mig. I augusti 2011 gick min skola (Karlbergsskolan i Köping) in i 1-1 d.v.s. en dator till varje elev. Redan från början fick jag höra att det skulle krävas ett nytt sätt att undervisa och ett nytt pedagogiskt tankesätt för att 1-1 skulle vara något att ha. Okej. Ett faktum att acceptera. Frågan var: ”Vad ska jag förändra? Hur ska jag förändra?” Under detta första år med datorer i klassrummet har jag väl inte precis revolutionerat pedagogiken eller den svenska skolan, men de (datorerna) har revolutionerat mig. Jag har fått en ny syn på kunskap och lärande. (Såhär i efterhand kan jag tycka att det är segt att det skulle behöva ta 13 år att inse vad andra insett för länge sedan). Jag har börjat använda datorn och nätet som ett verktyg och inte som fritidssyssla. Jag har fått – och får ständigt – tips om bloggar, länkar, program och annat som hjälper mig reflektera och förhoppningsvis bli en bättre pedagog. Och i och med det har jag insett att ett eget bloggande kanske kan hjälpa någon stackare inte olik mig. Får jag dessutom feedback på vad jag skriver kan jag fortsätta utvecklas. Så: Hej nätet, här är jag nu!

17/6

Tankar om lärande.

När jag började jobba hade jag en del idéer med mig från lärarutbildningen om vad jag skulle göra med eleverna, hur jag skulle undervisa dem och hur de insiktsfullt skulle nicka och fråga vidare. Vi skulle titta på hur allt hänger ihop och se att det finns fysik i geografin, kemi i hemkunskapen och matte överallt. Efter ett år i branchen hade jag lärt mig att så går inte undervisning till. Fysiksalen såg ut som den gjorde när jag gick i 8:an (i en annan stad) och när jag försiktigt – för man är försiktig när man är grön och nyexad – ville förnya blev svaret: ” Norstedts vagnar har varit bra i 50 år för att förklara fysikens principer och principerna har inte ändrats.” Inget ont om kollegan. Det var så han såg verkligheten. Det har sedan tagit mig ytterligare 12 år att inse att det är just det som är problemet: hur man ser verkligheten. Ska jag någonsin kunna förklara något för elever måste jag först ta reda på hur DERAS verklighet ser ut. Annars kommer jag aldrig kunna få eleverna att se sammanhang. Då blir mina lektioner som museibesök eller biobesök. En stunds vistelse på ett ställe som funnits eller skulle kunna finnas. Sedan går man hem till verkligheten igen.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: